... dvs Soleil's kullbror, fick vi häromdagen:-)

Han och Soleil är jättelika - och inte bara i utseendet, för Thure har visst varit lite galen han också;-) En somrig bild på Thure fick vi också, tack till matte Denise för hälsningen och bilden!

... världens sötaste Otto:-)

Har han inte ett helt otroligt vackert uttryck, den pojken? Och visst är det en helt underbar bild? Ottos stiliga pappa Briam syns i bakgrunden, och bilden tillhör deras matte Elin Eklund. Tack för lånet, Elin!

... tror jag bestämt att det här kallas...

Soleil älskar verkligen sin husse - och han älskar henne minst lika mycket tillbaka... han är helt bortkollrad av den här lilla whippans charm;-) Det är vi nog båda två, förresten - hon är otroligt charmig, den här tjejen! Jag har lite på känn att det kanske var någon som trodde jag skulle ångra det här köpet, men icke då;-) Jag är väldigt glad att jag köpte Soleil, jag ångrar det inte en sekund! Det var inte någon dans på rosor de första månaderna, men nu verkar den värsta förstöreslelustan ha gått över och hon är mest bara mysig.

Det bästa med Soleil är att hon är så glad, jag ska erkänna att jag kanske hade mina dubier när det gällde det, eftersom jag är van vid otroligt glada hundar. Nog slog mig tanken att "tänk om jag inte får en glad hund?" men det har jag verkligen fått -en mer positiv whippet hade jag inte kunnat önska mig!

... hade vi igår, med kombinerad släktträff och mitt 50-årsfirande - strålande väder fick vi också, dagen till ära:-)

Soleil mår mycket bättre nu, redan i lördags avtog skvättandet och nu märks ingenting av UVI:n. Magen verkar också bättre, tack och lov!

Igår, när släkten var samlad, passade vi på att fota Soleil och Otto - som är nästan löjligt lika i teckningen på höger resp. vänster sida...

Soleil, drygt 6 månader till vänster och Otto 5,5 månad till höger. Här ser Soleil lite större ut än Otto (Magic Colur Midnight Express), men bilderna ljuger lite eftersom Otto faktiskt har växt om henne nu. För att kunna få bilderna bredvid varandra var jag tvungen att göra dem så pass små, men här kommer de i större format - först Soleil...

... och så Otto...

Fler bilder finns i albumet - för den som inte är så intresserad av att se "uppställda" hundar är det väl inte så kul, men några gör det, vet jag;-) Min kamera är lite knasig, så det är konstiga färger på en del bilder, det får ni ha överseende med! Förresten, tack till Mai som försökte få Soleil att stå som folk;-)

... ja, den diagnosen ställde jag själv efter ett par dagars idogt småskvättande, och det kom också veterinären fram till idag. Så nu ska lilla fröken äta penicillin i 10 dagar och sedan får vi hoppas att hon blir bra. Som hon var idag på förmiddagen är verkligen inte kul, bara under den korta tiden som vi väntande utanför hos veterinären satte hon sig 12 gånger och kissade ett par droppar!

Inte nog med problemet med kisseriet, hon har dessutom varit väldigt dålig i magen den senaste tiden. Hon har gått på diet i ett par dagar och nu får hon enbart färskfoder, jag hoppas det ska stabilisera hennes lilla mage. Jag hoppas också att penicillinet som hon nu får för urinvägsinfektionen inte ska göra magen ännu sämre. Min, tyvärr dyrköpta, erfarenhet sedan tidigare är ju att magen många gånger tar stryk av penicillin, så den här gången bad jag särskilt om en sort som skulle vara hyfsat "snäll" mot magen.

Kliniken som vi var på ligger ute på landet, där fanns flera hundar - labradorer och jack russels - som Soleil glatt hälsade på. Sedan kom det några jättestora hundar (eller ja, hästar var det ju) som hon var minst lika nyfiken på, hon hade nog gärna gått fram om hon hade fått:-) Väl inne på kliniken var det ju bara så superkul så det fanns inga gränser, och veterinären var väl ungefär den roligaste människa hon någonsin har träffat - hon t o m gnällde efter honom när han gick ut ur rummet för att skriva ett recept! Behöver jag säga att hon charmade den veterinären totalt? Han tyckte hon var superhäftig;-)

Passade på att väga henne, 11,3 kg stannade vågen på - så hon har i alla fall gått upp ett kilo på ett par veckor trots att hon har haft diarré. Hoppas, hoppas att färskfodret ska göra susen! Hon ska få Canicur också, det fick hon direkt i bilen när vi hade varit på apoteket - vilket ju inte var så smart, eftersom hon kräktes upp det på en gång. Men hon ska få en ny dos ikväll och då ska vi inte åka bil, så den får jag hoppas att hon får behålla.

Pigg och glad är vår "lilla Lei" i alla fall, så allmäntillståndet är det inget fel på - det är full rulle som vanligt. Otroligt glad och lätt att ha att göra med är hon... när hon och Speed inte samarbetar och agerar marodörer;-) De är ena riktiga odågor, de där två...

En av fördelarna med whippet ska ju vara att de är så renliga... hmm, sure - vilken blåsning man gick på;-)

Den som var vackert röd/vit när vi gick ut var betydligt mindre vackert gråbeige när vi kom in... den här så kallade "renliga" whippan kan konsten att skita ner sig - hon är banne mig värre än de andra skitgrisarna jag har och har haft!!

Ch Adagio Greatest Love of All blev 2:a bästa hane av 35 hannar på utställning i Skåne idag!

Den här bilden tillhör min syster Mai, men jag har ett par egna av Silver i farten med Soleil och Speed...

Här blir Soleil jagad av Silver, vansinnigt kul tycker hon!